Älska varandra men hur??

december 2013 © Flickan och fritänkaren

Jag brottas med ett dilemma. Fler och fler tiggare
sitter vid bankomater, affärer och entréer. Jag vill
inte uppmuntra tiggeri eftersom jag tycker att jag
som människa har en skyldighet att skapa en uppgift
för mig i samhället.

Jag har kanske fel. Kanske beror mitt ogillande på
att jag är ovan eftersom det under min uppväxt funnits
ideella organisationer som öppnat dörrarna för
behövande.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vastnytt/adrian-pantar-burkar-for-att-overleva

Att tigga är för mig som att ge upp och tvinga
andra att försörja mig. Dessutom spelar jag på deras
samvete om jag sätter mig och så fort någon ser mig
i ögonen försöker jag att med mitt kroppsspråk visa
hur synd det är om mig...

I perioder av mitt liv har jag varit utan pengar. Då har
jag bakat och tillverkat saker som jag har sålt för att
få ihop pengar till förnödenheter. Jag har aldrig blivit
tvungen att tigga. Jag behöver göra praktik för att förstå
hur det är i den situationen.

Jag vill se och ställa upp för andra men med en rimlig
gräns så att jag inte går under själv utan har tillräckligt
med arbete, vila och utmaningar.
 
Framför allt ska vi älska varandra hängivet, ty
kärleken gör att många synder blir förlåtna.
1 Petrus brev 4:8