Café Thoughts

Free translation to English:

Café Thoughts © 1994 Girl and freethinker

I marvel, yes, about us humans. Becuse we use our mind so selectively.
But most I am amazed by ours eternal dissatisfaction.
Why slip into a negative cours of thinking? Is it just an old habit?
Is it we who choose inflow and what we save, or is it the activity in the brain who chooses what is stored and processed?

We should fill our brain with encouraging words, events, encouraging pictures and meetings with the near-loved people we choose to associate with. The sum of all these should be mainly positive.

Have you lost control over your inflow and given up? Is it too much of hopeless and negative information that storms around you?

If we take back the power of choice, then it should lead to less frustration and increased wellbeing. If the negative input toned down so should a more positive view of life take over. Despite this, it seems that the body, this side issue, our cover of hopeless decay and our brain tend to lead us to destruction by its instincts and needs.

Why are we so weak for that which destroys us?

Desolate emptiness
Empty words
Drained body
Exhausted
Emptying eyes

Full of thoughts
Full of life
Full
Full ashtray
Filled with tears
Filling rates
Filled with pictures
Perfidious

Now I am done!

Cafétankar © 1994 Flickan och fritänkaren

Vi förundrar mig, ja, vi människor alltså. Hur vi tänker är så selektivt.

Men mest undrande blir jag inför vårt eviga missnöje.

Varför glider tankar in i negativa banor? Är det bara gamla vanor?

Är det vi som väljer inflöde och vad vi sparar eller den som väljer vad som lagras och processas?

Vi borde fylla vår hjärna med uppmuntrande ord, händelser, bilder och möten med de nära omtyckta personer som vi väljer att umgås med. Summan av alla dessa borde vara övervägande positiva.

Har du förlorat makten över ditt inflöde och gett upp hoppet? Är det för mycket av det hopplösa och negativa som stormar omkring dig?

Om vi då återtar makten att välja igen så borde det leda till mindre frustration och ökat välbefinnande. Om det negativa tonades ner så borde en mer positiv livssyn ta över. Trots detta tycks det som att kroppen, denna bisak, vårt skal av hopplöst förfall och hjärnans enkelspårighet att leda oss i fördärvet genom instinkter och behov.

Varför är vi så svaga för det som förstör oss?

Ödslig tomhet

Tomma ord

Tömd kropp

Uttömd

Tömmande ögon

Full av tankar

Full av liv

Full

Fulla askfat

Fylld av gråt

Fyllande takter

Fylld av bilder

Svekfull

Nu är jag färdig!