Befria mitt folk - du som lever i överflöd

http://www.youtube.com/watch?v=WzIVrNQmuRo

Befria mitt folk av Charlotte Höglund

Du är född

för att leva i frihet

Men förtrycks för din hudfärg

och för det som du tror

Du är slav

bakom galler av fruktan

Bevakad och hotad

i det land där du bor

Du torteras för att bekänna det

som du aldrig nånsin gjort

Du förnedras i din trånga cell

i förtvivlans mörka ort

Befria mitt folk, befria mitt folk

du som lever i överflöd

Befria mitt folk, befria mitt folk

som får kämpa mot våld och död

Du är född

för att mättas av jorden

Men du saknar så ofta

både vatten och bröd

Du står böjd

över sopor och söker

Din kropp är en skugga

och din blick nästan död

Och det barn du älskar och gett ditt namn

söker mat från tomma bröst

Dina tårar väter din trötta famn

Vem ger hopp? Vem ger tröst?

Befria mitt folk, befria mitt folk

du som lever i överflöd

Befria mitt folk, befria mitt folk

som får kämpa mot våld och död

Ditt kvävda skrik i förtryckets land

ger mig aldrig någon ro

Din tysta gråt på förtorkad jord

kräver mer av mig än ord

In unperfect English translation:

You were born
to live in freedom
But oppressed for your skin tone
and for what you believe

You are a slave
behind bars of fear
Guarded and threatened
in the country where you live

You are tortured to confess 

what you´ve never ever done
You´re humiliated in your cramped cell
in despair dark place

Liberate my people, liberate my people
you who are living in abundance
Liberate my people, liberate my people
who may struggle against violence and death

You were born
to saturate the soil
But you miss so often
both water and bread

You are bent
to search in the garbage
Your body is a shadow
and your eyes are almost dead

And the children you love and have given your name
seeking food from empty brest
Your tears will wet your tired arms
Who gives hope? Who gives you rest?

Liberate my people, liberate my people
you who are living in abundance
Liberate my people, liberate my people
who may struggle against violence and death

Your stifled cries in the land of oppression
gives me no peace
Your silent tears on the parched earth
requires more of me than words